The Copenhagen meeting soon begins
Posted on 05. Dec, 2009 by Jonathan Sundqvist in E.U., Sweden
Det är svårt att tänka sig historiens vingslag inför en händelse som detta. Men faktum är att just nu skapas historia. Omkring 100 ledare kommer att komma till Köpenhamn och så sent som igår meddelade Obama att han tänker komma till de sista dagarna i Köpenhamn, som också är de viktigaste dagarna.
Under halvåret som gått har de politiska ledarna tvekat, skjutit upp och funderat ‘klarar jag verkligen av det här’. Det är precis så jag också känner ibland. När hela världen vänder sig mot Köpenhamn för att sätta sin tilltro till världens förhandlare och ledare börjar jag fundera hur jag själv skulle reagera. Jag skulle vara rädd för att misslyckas totalt. Vad alla världens länder har framför sig är inte mindre än att ta ett stort steg i förtroende. Antingen tar det ett steg framåt i rädsla för att ramla och göra bort sig eller så väntar de och väntar ännu längre. Med risk för att allt blir alltför sent.
Ett så litet land som Sverige har nu ett ordförandeskap i sina händer. Vilket ansvar! Precis som jag tvivlar Fredrik Reinfeldt ibland på om det här ska gå vägen. Men, i slutändan ser jag inget alternativ än att ta detta steg i förtroende. Det är när processen granskas och synas som mest som det blir som mest demokratiskt förutsatt att man rättar till de misstag som görs.
Min fråga till er är vad ni vill att jag ska fokusera på under de kommande två veckorna. Kom med synpunkter och jag tar dem till mig 
English translation through google
It is difficult to conceive of history for an event like this. But the fact is that currently creates history. About 100 leaders will come to Copenhagen and as recently as yesterday Obama announced that he intends to come to the last days in Copenhagen, which is also the most important days.
Over half of which has been the political leaders hesitated, shot up and thought ‘can I really of this’. This is exactly how I also feel sometimes. As the world turns towards Copenhagen to put its faith in the world’s negotiators and leaders, I begin to think how I would react. I would be afraid to fail completely. As all the world’s countries have before them is no less than to take a major step in confidence. Either take it a step forward in fear of falling and making a fool of himself, or so they wait and wait even longer. At the risk of everything becomes too late.
A small country like Sweden has now a presidency in their hands. What responsibility! Just as I doubt Fredrik Reinfeldt sometimes if this is the way to go. But, ultimately, I see no alternative but to take this step in confidence. That is when the process is reviewed and seen by most as it is the most democratic if it corrects the mistakes made.
My question to you is what you want me to focus on over the next two weeks. Gave feedback and I take them to me:)
I think the global gathering of youth leaders, not just from industrial countries, but from all over the world, is perhaps more important than the gathering of OECD leaders that will take place. What plans do y’all have for followup & working together over the next decade? What plans do you have for mentoring those five years younger than yourself?
Great post Jonathan. I want to know if Sweden will do anything in their capacity as EU president to ensure we get a tight time-line to turn whatever foundation is laid in Copenhagen into a legally binding deal that’s fair and ambitious enough to get the job done.
Thanks for your comment Jim,
I will try to follow what the youth do a little bit more. It’s definitely interesting. Since I’m European I will focus on what the european youth are doing and how they react to the negotiations here. Cheers and thanks for putting up with only a googletranslated text. Not enough time to translate it manually.