Redd and development is … incompatible?
Posted on 10. Dec, 2009 by Jonathan Sundqvist in Sweden | View Comments
Några erfarenheter jag hade en dag (English below)
Efter att jag varit på den troligen tråkigaste receptionen någonsin. (Även om jag såg Pachauri i förbifarten :) ) Gick för mig själv för ett tag allt eftersom min mage kurrade. Receptionen som jag nyss varit på räckte inte riktigt för att fylla min mage. Medan jag går passerar jag förbi en 7-eleven. Kanske inte världens bästa ställe att hitta mat på, men det slår mig att jag kanske kan höra om något bra ställe att äta på.
Efter några minuter i kassan och ett inhandlat telefonkort får jag tipset att gå till Chilli mili. Biträdet lovar uppmuntrande att det är ett bra ställe. ‘Tja, varför inte?’, tänker jag och promenerar vidare ett tag till. Restaurangen visar sig inte bara vara bra, utan till och med en Jackpott. Sallader, bönor, härlig vegetarisk mat. Tre spännanade beställda sallader senare sätter jag mig vid en av de stora fönsterrutorna. Alldeles bredvid mig märker jag att det också sitter några från konferensen.
Jag sitter lugnt och äter min måltid. Lite nyfiket lyssnar jag på vad de säger och uppfattar lite här och där. De kommer från den demokratiska republiken kongo skymtar jag på en av plastbrickorna delegaterna har med sig. ‘Spännande’ tänker jag, det är en av länderna med världens lungor; stora regnskogar som behöver bevaras.
Vid något tillfälle ställer sig en av personerna upp för att ta kort. ‘Nu har jag min chans’ tänker jag. Jag erbjuder mig att ta kortet åt honom. Efter att jag tagit kortet sätter jag mig igen och fortsätter äta lite till. De märkte inte att också var en del av konferensen trots min bricka. Kanske ignorerar dem det. Jag tvekar om jag verkligen ska försöka prata med dem. ‘Vad hjälper det och förmodligen är de inte alls intresserade av mig’ är tankar som dök upp i huvudet när jag fortsätta och peta i mig maten för att sitta en stund till. Medan jag sitter där snappar jag upp fragment av samtalet som pågår.
Plötsligt hör jag siffran 350 dyka upp, nu kan jag inte hålla mig längre och frågar om jag faktiskt kan slå mig ner där ett tag. Se där. Visst gick det bra. Jag och en av förhandlarna för ett samtal kring skog och utveckling ( för att vara ärlig, lyssnade jag mest ). Delegaterna där känner sig orättvist behandlade när flera länder och även NGOer när det förs resonemang kring att avskogningen måste få ett ett totalt stopp. Hur ska de då kunna utvecklas, bör man inte försöka komma runt problemet istället för att bara ha ett totalt stopp. De upplever att de inte tas på allvar för att de är ett fattigt utvecklingsland, medan länder som brasilien som är en växande ekonomi och därtill har förstört stora delar av deras regnskog. De tas på allvar. Den jag pratar med undrar retoriskt om man ska behöva förstöra halva sin regnskog för att få utvecklas och tas på allvar som människa.
Rätten till utveckling och att alla ska behandlas som människor är vad som ligger i kärnan. Hållbar utveckling kan aldrig vara hållbar om inte dessa demokratiska rättigheter finns med.
English translated through google
After that I was probably the most boring reception ever. (Although I saw Pachauri in passing:)) Went to myself for a while as my stomach competition. The reception that I have just been on was not enough really to fill my stomach. While I can pass, I pass a 7-Eleven. Maybe not the world’s best place to find food, but it strikes me that perhaps I might hear about something good place to eat.
After a few minutes at the counter and purchased phone cards, I hint to go to Chilli military. Assistant promise encouraging that there is a good place. ‘Well, why not? “, I think, and walk forward for a while. The restaurant turns out to be not only good, but even a jackpot. Salads, beans, wonderful vegetarian food. Three bucks guessed ordered salads later, I sit at one of the big windows. Right next to me, I notice that there are also some of the conference.
I sit quietly and eat my meal. A little curiosity I listen to what they say and understand a bit here and there. They come from the DRC, I catch a glimpse of one of the plastic trays delegates with him. ‘Exciting’ I thought, this is one of the countries of the world’s lungs; large rainforests in need of preservation.
At no time does the one of the people up to take pictures. ‘Now I have my chance’ I thought. I offer myself to take the card to him. After I took the card I sit back and continue to eat some. They did not notice that also was part of the conference even though my disk. Maybe it will ignore them. I doubt if I really try to talk to them. ‘What helps and it probably is not at all interested in me,’ are thoughts that appeared in my head when I continue and poking me in the food to sit for a while. While I was sitting there picking me up fragments of conversation going on.
Suddenly I hear the number 350 pop up, now I can not hold me anymore and wonder if I can actually sit down there for a while. See there. Sure, it was good. I and one of the negotiators for talks on forest and Development (to be honest, I listened mostly). Delegates there feeling unfairly treated in several countries and even NGOs in the implementation of reasoning about that deforestation must be an a total halt. How will they then be developed, one should not try to get around the problem instead of just having a complete halt. They feel that they are not taken seriously because they are a poor developing country, while countries such as Brazil, which is a growing economy and to do so has destroyed large parts of their rainforest. They are taken seriously. The I talk to asks rhetorically whether it should have to destroy half of their rain forests to be developed and be taken seriously as a person.
The right to development and that everyone should be treated as human beings is what lies at the core. Sustainable development can never be sustainable unless these democratic rights are included.
EUROPE CAN SAVE COPENHAGEN — CALL YOUR LEADER
Posted on 09. Dec, 2009 by Joshua Wiese in E.U., France, Germany, Italy, Spain, Sweden, United Kingdom, bits | View Comments
Find the number to call your head of government, using the drop down box, below. Most offices are open 8.30am-5pm. Call and ask for one of your leader’s climate staff. Beneath the box are some suggestions for what to say, as well as a comments form where you can share details of your call with other Avaaz members!
Talking points for EU calls
1. The Copenhagen talks risk collapsing already. European leaders must do all you can to rescue a real deal. Become active dealmakers. Rebuild trust with poorer countries by offering fairer and more ambitious proposals.
2. Offer real money for climate finance this week. Say specifically how much the EU will contribute by 2020. Identify new funding sources like aviation and shipping revenues. Increase the global figure to a more credible €135bn — on top of aid promises already made.
3. Strengthen Europe’s emission targets, making real cuts of 30%-40%, and stop relying on loopholes, offsets and accounting tricks. To be fit for the future, Europe needs transformative investment in low-carbon recovery. Otherwise we will fall behind.
People are lined up inside the COP making calls. If you’re out there online, join in.
The expectations on Copenhagen
Posted on 08. Dec, 2009 by Jonathan Sundqvist in E.U., Sweden | View Comments
Jag vandrade runt och frågade ett antal ungdomar vad de förväntar sig av Köpenhamn. Vad som slår mig när jag gör det är hur viktiga ungdomarna är. Det är vi som kommer att ta över världen efteråt. De som jag pratar med bryr sig verkligen om vad som händer här på vår planet och att dessutom måste ske snart. Så snart som möjligt. När världens ögon har sitt fokus på Köpenhamn, är det ett alldeles för bra tillfälle för att låta det slinka ur ens händer. Det är nu vi måste agera, för oss själva på ålderns höst, för våra barn och för våra barnbarn. För alla bönder, för alla kvinnor, för alla som redan har dåligt om vatten, för alla som bor under havsnivån.
Vi inte bara måste agera, vi kan agera och därtill kan vi göra stor succe!
Googletranslated into English
I walked around and asked a number of young people what they expect of Copenhagen. What strikes me when I do it is how important young people are. It is we who will take over the world afterwards. Those that I talk to really cares about what happens here on our planet, and that also must be done soon. As soon as possible. When the world has its eyes focused on the Copenhagen, it is far too good an opportunity to let it slip out of one’s hands. It is now we must act for ourselves in old age, for our children and our grandchildren. For all farmers, all women, all of which have already been bad for water, for all who live below sea level.
We must not only act, we can act and do so, we can make a big success!
