Consumption and negotiations at COP
Posted on 29. Nov, 2009 by Jonathan Sundqvist in E.U., Sweden
Igår var det ‘buy nothing day‘. Tanken bakom buy nothing day är som bekant att man inte ska köpa saker. På så vis skapas en medvetenhet bakom vad man faktiskt köper, huruvida man behöver det man tänker köpa eller om man helt enkelt köper av ren slentrian. Tanken bakom buy nothing day är hur ens inköp påverkar en själv och hur det påverkar andra.
Vad är det för påverkan som sker och framför allt vad har det med COP 15 att göra? Varenda inköp eller konsumtion, ja hela vår varelse förbrukar energi och resultatet blir något slags avfall. Inget fel med det så länge detta avfall ingår i ett kretslopp där någon annan kan konsumera vårt avfall. I ett välfungerande system är ‘waste = food’ helt enkelt.
När alla dessa varor och tjänster skapas inte bara tjänster som vi har nytta av utan även avfall. I dagens system så går det åt enorma mängder energi för att uppehålla den produktion av varor som vi har. En av restprodukterna är CO2 som är en av växthusgaserna man förhandlar om att sänka i köpenhamnsmötet som ni säkert vet.
I Sverige pratar vi om att vi är så duktiga på att sänka våra utsläpp. I jämförelse med andra länder runtom i världen har vi också _varit förhållandevis_ duktiga på det. Dessa utsläppsminskningar räknas utifrån produktionsbaserade siffror i Sverige såväl som under det förestående klimatmötet. I och med att industri har flyttat utomlands och våran konsumtion av varor och tjänster fortsatt och också ökat innebär det att vårat egentliga utsläpp av CO2 är 17% högre än vad de produktionsbaserade uppgifterna anger. Det innebär att egentligen har utsläppen inte alls minskat utan snarare ökat även i Sverige.
Ekonomen invänder att om vi slutar konsumera går jobb förlorade. Dessutom innebär konsumtion att ny effektivare design på produkter bidrar till att sänka dessa omständliga utsläpp. Men om det är så att den ökade tillväxten äter upp effektiviseringarna och de minskade utsläppen som skett. Ja då måste man hantera problemet annorlunda.
Att tänka på i dessa förhandlingstider är att alla industriländer har ett något högre utsläpp än vad som anges sett ur ett konsumtionsperspektiv. Rimligtvis bör industriländerna stå för det också.
Avslutningsvis tror jag att det är fullt möjligt att lösa dessa problem. Det kräver bara att man tänker ett steg längre och att vi alla gör det. Oändlig tillväxt är inte möjlig och vi får helt enkelt anpassa oss efter det. Ju förr desto bättre. På youtube finns en intressant föreläsning om just detta.
Är ni mer intresserade läs den här rapporten. The report is in english.
Läs även andra bloggares åsikter om klimat, buy nothing day, konsumtion, miljö