Scratching the surface

Posted on 16. Dec, 2009 by Jonathan Sundqvist in E.U., Sweden | View Comments

I was listening to the pressconference that the European Union had the last two days. One would think that by now with all the high level people attending that they would have a clear and effective communication on what they want to achieve here in Copenhagen. More often than not the devil is in the details so one have to take to listen carefully what they really say.

During these two press conferences I found a few interesting contradictions and points worth to notice. The first interesting statement is made by Joe Lionel where he concludes the following:

“The Scientific community is asking for the upper level of 25-40 % for industrialized world. Let’s say that 20 % is definitely not enough, that’s the conclusion what the scientific panel has found. therefore 30 % would even not be enough, that would match half-way what we could then do. It is not a scientific definition but a political assesment.”

Here he completely agrees that neither 20 % of the European target nor their 30 % target is enough. We have to do more to come up to a scientific standard. So the question I ask here is why is a political agenda the driving force if the science is clear? If we are to keep below a 2 degree target we also need progressive action inline with science, not inline with the political assesment made.

The next interesting statement is made by Stavros Dimas where he is commenting the ‘great deed’ of financing CDM.

“We have also invested in CDMs, many people does perhaps not know, that there are right now 3 billion euros worth of projects in CDMs, from this 80 % is from European Union and already 4 billion has already been dispersed. This is money coming from the European Union.”

When you hear this for the first time, you think: “Great, EU is contributing to the welfare of other countries and help them mitigate their emissions.” On a closer note what Stavros Dimas seems to propose here is that you should count the money given in CDM projects as climate finance. He specfically mentions that: “This is money coming from the European Union”. In this context money should NOT be mentioned AT ALL if they want to count the emission reductions that are made through these very CDM projects. However if they rather want to feel good about all the money being spent in CDM one should not count the emission reductions done. Put it simply, one can never eat the cake and keep it at the same time.

The next statement is from Andreas Carlgren where he explains the strategy of the European Union and how their strategy with a conditionalized target is going to put pressure on other countries.

“It is conditionalized because otherwise we would give up and sell out our target to cheap without making sure that united states and china would also deliver sufficiently we cover a bit more than a tenth of the emissions of the world. If the two countries covering half of the emissions of the world wouldn’t deliver sufficiently. [ ... ]. It would be just in vain and not for the good of the planet if we would sell out this target [30 %] too cheap. That’s why we use it as a lever. That’s why we put pressure on the others”

If we compare what Carlgren is saying to what Joe Linen is telling I’m wondering where the leverage point is? Joe tells us that 20 % is scientifically illiterate, at the same time Andreas tells us that this waiting game will be used to get others to raise their goals. The problems is that currently all the developed countries have scientifically illiterate targets. Would not a better strategy be to line up with the NGO, be the examplerary rolemodel, then all focus would be on the countries that do less. There would be massive media attention, generated from both NGOs and press and a lot more pressure would come from this than the meekly political pressure that we are seeing right now. That would be an absolute brilliant move. Because I do believe that EU:s core intention is for Fair Ambitious and Binding deal.

The countries have to start understand that we live in a different world than we did 30 years ago. Civil society has a lot more power with the internet technology, this could be utilized for good if the parties of the negotiations only understood how to do so.

Open letter to members of parliment in Sweden

Posted on 11. Dec, 2009 by Jonathan Sundqvist in Sweden, bits | View Comments

Kära Riksdagsmän och Riksdagskvinnor,

Mitt namn är Jonathan och jag har varit med i ett projekt vid namn Adopt a Negotiator där jag och 13 andra unga människor fått möjligheten att följa förhandlingarna i 6 månader. Därför vill jag uppmuntra er till att läsa på denna sida för att få ett annat perspektiv på vad som pågår här.

I svensk media har man länge talat om hur bra Sverige sköter sig, att EU kommer att sänka sina utsläpp med 30 % och att bördan ligger på de stora utsläppsländerna. Första dagen på förhandlingarna fick Sverige det skamfyllda priset ‘Fossil of the day‘, ett pris som delas ut till de aktörer som blockerar förhandlingarna allra mest. Det delades med Österrike och Finland. Om Sverige är så progressiva så borde vi rimligtvis inte fått ett sådant pris. Därför vill jag uppmana er riksdagsmän och riksdagskvinnor att ta upp det i debatt med regeringen. Värt att notera är att i Österrike så kräver de till och med miljöministerns avgång. Inlägget kan ni läsa här

Dessutom har Frankrike nyligen gått ut med att låta alla sina utsläppsminskningar ske på hemmaplan, denna målsättning tillsammans med deras mål om att minska utsläppen med 30 % gör dem mer ambitiösa än Sverige, för det är här utsläppsminskningarna spelar mest roll. Om Sverige tar klimathotet måste ni Riksdagsmän och Riksdagskvinnor gör mera. Avslutningsvis vill jag säga att det är möjligt som SEI bland annat visar i denna rapport och i mitt hjärta undrar jag varför vi inte tar våra barns framtid på mer allvar.

LULUCF? Who is she?

Posted on 10. Dec, 2009 by Jonathan Sundqvist in E.U., Sweden | View Comments

Du kanske har hört om henne i korridorerna. Hon kan närmast beskrivas som självaste moderjord med ljuvliga träd. Den vackra LULUCF är helt enkelt skogen du går i eller marken du odlar. Sverige är väldigt rikt på skog och har mycket pengar att tjäna på att kunna fortsätta hugga ner den skog som finns. Detta anledning är tydlig nog för att Sverige som är rik på skog ska vilja ha fördelaktiga regler när det gäller LULUCF - “Land use, land use change and forestry”.

Vari ligger problemet? Alla växter och djur är kolbaserade och skog och mark lagrar stora mängder kol. När en skog sedan huggs ner så kommer en stor del av denna kol uppgå i atmosfären - CO2, där den som bekant skapar en del problem. Vad Sverige nu har föreslagit, och som också backats upp av Finland och Österrike är att ha projicerade baslinjer som kort och gott tillåter att det fortfarande går att hugga ner skog utan att den nerhuggna skogen tas med som CO2 källa. Det förslag som Sverige lagt fram möjliggör därmed att en stor del av utsläppen från vår den vackra LULUCF kommer att osynliggöras. Vilket helt klart gör det mycket svårare att minska på utsläppen.

När detta görs på EU-skala skulle inte 200 miljoner ton CO2 ingå i kalkylen utan gömmas undan i kreativa bokföringsmodeller. I relation till vad EU annars släpper ut är det inte extremt mycket, men det är ändå inte lite. Faran är att eftersom att det här är ett förslag i FN skulle det gälla alla länder vilket skulle kunna leda till att utsläpp i gigaton (miljard ton) skala skulle gömmas undan och inte ses men trots allt påverka vår miljö. Om utsläpp i den skalan sker kommer det vara ett betydande hot mot den miljömässiga helheten.

Jag frågar mig, Sverige som sägs gå i bräschen i dessa förhandlingar, jag undrar var deras framåtskridande positioner i den här är frågan? När nu Sverige har förmånen att vara ordförandeland bör de då inte aktivt stödja konstruktiva förslag och försöka undvika icke konstruktiva förslag?